Imorgonkritik: digitalisering och demokratisering

mars 06, 2018

Den 27 februari 2018 hölls ett seminarium i Kritiklabbets lokaler om morgondagens kritik – ett samarbete mellan Kritiklabbet och Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF). Kritiklabbets Melinda Lindholm Stiernquist sammanfattar dagens fem föreläsningar och avslutande workshop.

 

Dagen inleddes med att Hanna Svensson, producent på Kritiklabbet, berättade om hur Kritiklabbets egna experiment med ”Medborgarkritik” kan bidra till en demokratisering och decentralisering av kritiken. Förhoppningen är att Medborgarkritiken kommer att fungera som en fortsättning på Kritiklabbets arbete, efter att Kritiklabbet läggs ner i juni. Just nu söks bidrag för att starta upp ett nytt medborgarkritiskt projekt i en mellanstor svensk stad, där personer, amatörer (i bemärkelsen älskare, en person som inte till sitt yrke sysslar med ett ämne men har intresse för det), skriver kritik om lokal kultur i samarbete med lokala kulturaktörer och professionella kritiker. Tanken är att kritiken demokratiseras när den utlokaliseras och involverar icke-professionella skribenter.

 

Hanna Ylöstalo, kritiker och resident på Kritiklabbet, föreläste om kritikens möjligheter och begränsningar på det sociala mediet Instagram. Stora möjligheter ligger i den nära kontakten med läsarna, bland annat genom att recensionen inte begränsas till brödtexten, utan kan fortsätta i dialogform genom offentliga kommentarer. Hon visade och analyserade också olika Instagramanvändares profil och bildflöde. Hanna kunde konstatera att även om de affirmativa recensionerna/kommentarerna var dominerande, fanns även mer nyanserade texter.

 

Alexander Svedberg fortsatte seminariet med en föreläsning baserat på sin essä ”De blödande nätverken”, från den alldeles färska essäboken Framtidens kritik av Axel Andersson och Alexander Svedberg (Ariel förlag, 2018). Alexander förklarade hur tekniken Augmented Reality (AR) kan komma att användas inom kritiken. För oss vanliga dödliga kändes denna potentiella framtid långt borta, men förenklat innebär den att vi med hjälp av exempelvis smartphones, glasögon eller kontaktlinser kommer kunna uppfatta en överlagring av verkligheten i form av hyperlänkar, rörlig bild och externa texter ovanpå fysiska objekt. Alexander problematiserade denna tekniks möjligheter, men framhöll att den – oavsett exakt var den landar – kommer att bli verklighet. Då måste kritiken förstå och förhålla sig till den.

 

Agri Ismaïl, kritiker inom Kritiklabbets och Kurdiska bibliotekets experiment Kurdisk kritikverkstad, berättade om projektet och om hur arbetet fortlöper. Projektet innebär att amatörkritiker med rötter i Kurdistan, i samarbete med Agri, läser kurdisk litteratur på kurdiska och skriver recensioner om den på svenska. Sverige har på många sätt varit en viktig plats för den kurdiska litteraturen, med bakgrund av det förtryck som språket utsatts för, men ändå är den sällan synlig i den större svenska kulturella offentligheten. Många av utmaningarna för det fortsatta kurdiska litterära samtalet i Sverige kvarstår, vilket inte förbättras av att det Kurdiska biblioteket troligen kommer att läggas ned under året.

 

Ylva Perera, kritiker och tidigare resident på Kritiklabbet, avslutade förmiddagens föreläsningar med att prata om svårigheterna med att skriva kritik som inte är ensidigt affirmativ, när miljön på sociala medier gör det svårt för längre, nyanserade och ibland ambivalenta recensioner att falla i god jord. Att skriva negativ eller ambivalent kritik är inte gångbart på medier som Facebook, eftersom sådana artiklar delas i mycket lägre grad än affirmativa. Ylva ställde en öppen fråga om kritikens vara på sociala medier, som inte tycks lämpa sig för längre texter och där det kritiska samtalet lätt kan bli personligt.

 

Hanna Ylöstalo och Ylva lyfte fram problematiken och möjligheterna ur sina respektive synvinksynvinklar: möjligheterna för det kritiska samtalet på sociala medier är bland annat att fler röster inkluderas när samtalet fortsätter i kommentarsfälten, men problematiken uppstår när skribenter inte tydligt skiljer mellan privat och offentligt skrivande.

 

Deltagarna vid seminariet bjöds efter varje föreläsning in till samtal, vari några frågor besvarades och än fler uppstod. I det ovanligt livliga samtalsrummet var det svårt att tro på det återkommande påståendet att ”kritiken är död”. I bitande kyla och snöstorm promenerade sällskapet sedan till Belenius Galleri för en kritisk workshop (utformad av Lena Séraphin). Övningen avslutades med intern uppläsning och samtal på Elverket.

 

Melinda Lindholm Stiernquist

 

Melinda Lindholm Stiernquist, född 1995, läser litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet och är sedan januari praktikant på Kritiklabbet.

 

Postad under: Verksamhetsflöde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *