Medieutredningens centrala idé, att de gamla presstödsmedlen ska delas ut till sådana ”allmänna nyhetsmedier” som har en ansvarig utgivare och som publicera minst 60% redaktionellt material präglat av kvalitet och mångfald, öppnar för en nödvändig omdaning av medielandskapet. Det finns problem att lösa, som sammansättningen av den nämnd som ska dela ut medlen, exempelvis är det nödvändigt att minst en kritiker, liksom en fotograf och en tecknare tar plats i den. Medienämndens formella oberoende och relation till staten kräver också vidare diskussioner. Men huvudinriktningen är rätt och eftersom kulturministern gjort klart att förslagen skall snabbehandlas är det hög tid att börja diskutera hur utredningen bör omsättas i politik. Nedan följer två förslag för hur utredningens slutsatser politiskt kan förvaltas.
1. Underlätta för nya organisations-, affärs- och bolagsformer.
Istället för att stödja de gamla mediekoncernerna, präglade av kostnadsstrukturer där vinster och löner (i synnerhet chefernas) prioriteras framför publicistiskt innehåll bör mediepolitiken inriktas mot att stödja nya affärs- och organisationsformer.
Underlätta för redan befintliga redaktionella miljöer att samla sina resurser under en ansvarig utgivare. Uppmuntra nya bolagsformer, produktionsbolag och frilanskoperativ med låga fasta kostnader. Uppdra åt AF Kultur Media att ekonomiskt och administrativt bistå frilansare att organisera sig på ett sätt som ger dem rätt att söka mediestöd. Finansieringen av sådana enheter kan ligga mycket närmare marknaderna, i enlighet med vad som ibland omtalas som ”safariekonomi”. Funkar inte annonser kan man sälja tjänster, kurser, upplevelser eller annat på basis av bolagets kompetenssammansättning. Gratispublicering på egna webbsidor när det är fördelaktigt och försäljning av artiklar, poddar, filmer när det ter sig ekonomiskt och journalistiskt opportunt. Och allt i syfte att utveckla den journalistik som – om den har verkshöjd – ger statligt mediestöd. ”Medieborgarna” skulle på så vis få betydligt mer och bättre journalistik för pengarna.
2. Gynna marknaden för frilansmaterial och en diversifierad distribution.
Inrätta allmänna nyhetsredaktioner på centrala folkbibliotek i hela landet, säkerställ att de har redaktionell integritet genom en ansvarig utgivare som äger publicistisk frihet och oberoende från de kommunala huvudmännen. Låt Erik Fichtelius, som just nu leder arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi, utreda formerna för hur inrättandet snabbt skulle kunna gå till.
Ge redaktionerna en slimmad budget och låt dem konkurrera med tidningar, andra medieplattformar och med varandra om frilansarnas nyheter för publikation på sina webbsidor.
Journalistik och dagskritik med utgångspunkt i det lokala och regionala skulle därmed sträcka sig ut mot det nationella. I storstäderna skulle man ta del av bokrecensioner beställda och redigerade av bibliotek i Norrbotten, Värmland eller Halland. Inte bara lokalnyheter utan även reportage och idédebatt med nationell adress skulle beställas från nya geografiska utsiktspunkter.
Redaktionerna, som förstås borde ligga inuti själva biblioteken, vid sidan av utlåningsdisken typ, skulle sörja för att nyheter som direkt berör lokalsamhällena skulle köpas in, publiceras och förmedlas.
Sveriges lärosäten skulle på liknande vis, i konkurrens med varandra och andra, kunna finansiera medieplattformar för publicering av utvald kritik och annan allmän nyhetsjournalistik producerad av externa produktionsbolag.
Magnus William-Olsson