Alla med intresse för kritikens framtid uppmanas att kika på den norska kommunen Bergens ”kunstplan” för perioden 2018-2027. Bergens kulturbyråd Julie Andersland öppnar vackert med att konstatera att det är medborgarna, snarare än konsten, som bygger ett samhälle. Samhället kommer till stånd genom att det finns ett samtal och en ”behandling av kunsten”, oavsett hur den uppfattas – konsten kan vara ”negativ, selvoptatt, destruktiv […] amorlisk og upåvirklig”. Ett av de fem satsningsområdena inom planen är på kritik, just som ett sätt att uppmuntra till att konstnärliga uttryck behandlas. Andersland understryker kritikens historiska roll för att skapa den politiska offentligheten (och implicit därmed den moderna demokratin). När kritiken försvinner från offentligheten försvinner en viktig del av det kulturella samtalet och kulturlivet, vilket går ut över medborgarna. Som kommunal aktör kan Bergen inte själva skapa en offentlighet för konsten, däremot kan kommunen bidra till att skapa gynnsamma förhållanden för att en sådan ska uppstå.
När vi dyker djupare in i materialet finns det många värdefulla passager att ta fasta vid. Kritiken definieras som ett ”kunstfelt” och kritiker som utövande konstnärer (s. 21). Vidare konstateras att om konsten ska kunna ha en verkan måste den reflekteras i offentligheten. Konstplanen öppnar också upp för att fler publikgrupper ska få möjlighet att delta i det offentliga samtalet om konstnärliga uttryck (s. 22). En tanke som speglar de idéer om medborgarkritik som vi på Kritiklabbet har arbetat med. Kritiken ses som ett verktyg för att skapa intresse och förståelse för konstnärliga uttryck genom kritikernas kvalificerade värderingar. Ett problem som identifieras är att kritiken i Bergen idag är uppdelad mellan olika genrer och att det krävs tätare kontakt mellan kritiker över dessa konstgränser för att kritikfältet som sådant ska komma samman och stärkas (s. 23). Bristen på kritik ses som ”et svakt ledd” i Bergens konstnärliga ekosystem. Diskussionen måste föras kring det konstnärliga innehållet snarare än att handla om elitism och ekonomi.
Bland de konkreta förslagen finner vi öronmärkta pengar för ett årligt arbetsstipendium för en kritiker, att bidragsgivande instanser ska följa Norsk Kritikerlags rekommendationer gällande arvoden, en spännande ”aspirant- og/eller mentorsordning” för nya kritiker, understöd till kulturtidskrifter och samtalsforum, koordinering med utbildningsinstitutioner för att främja utlärning av kritik samt stöd till samarbeten lokalt, nationellt och internationellt (s. 25-26).
Som första norska kommun behandlar alltså Bergen kritiken som ett eget fackfält inom kulturen. På Kritiklabbet ser vi fram emot att följa arbetet och hoppas att svenska kommuner följer Bergens exempel!
Redaktionen
Läs hela planen här