Kritiklabbet inleder projekt som syftar till att utveckla redaktionella arbetssätt och främja kritisk kompetens på bibliotek.

Internet, eller snarare gränssnittet irl/online blir allt viktigare för folkbiblioteken. Bibliotekarier har på sina arbetsplatser och privat sedan länge publicerat texter främst på och genom sociala medier; bloggar, instagram, youtube, poddplattformar, etc. Men pandemin har våldsamt accelererat utvecklingen. På snart sagt varenda bibliotek jobbar det boktipsande instagrammare och bloggande recensenter. Det livestreamas uppläsningar, samtal och debatter, det poddas och postas youtubeklipp till den grad att man kan börja tala om ett nytt, vilt och decentraliserat ”public service” i vardande med utgångspunkt i biblioteken.

Utan att någon riktigt planerat det har biblioteken blivit publicister.

Utvecklingen är förstås goda nyheter för litteraturen och för den kritiska offentligheten. Bibliotek är och har alltid varit platser för kritik. Att välja ut, lyfta fram och förmedla är kritiska uppgifter. Men som publicister saknar biblioteken grundläggande rutiner och kunskaper.

Trovärdig, intressant och utvecklingsbar publicistik beror av redaktioner: Att läsa och förbättra sina texter och sitt skrivande i samarbete med en redaktör. Att gemensamt diskutera vilka ämnen, böcker, trender och idéer som är viktiga att ta upp just nu. Att ansvara tillsammans för publikationernas utformning och spridning. Allt sådant, liksom att hålla deadline, att ta och ge kritik, att forma redaktionsmöten och ömsesidigt utvecklande relationer kring publicistik, är centrala aspekter av det redaktionella.

REDAKTIONEN I VARBERG

Under våren genomför Kritiklabbet ett pilotprojekt tillsammans med biblioteket i Varberg som syftar till att etablera en redaktion med allt vad det innebär, med utgångspunkt i bibliotekets befintliga bokblogg. Intresserade biblioteksarbetare i Varbergs kommun har fått erbjudande om att ingå. Vi håller ett gemensamt redaktionsmöte varje vecka på teams, där varje text tilldelas en redaktör. På fredagar publiceras en eller flera texter på bloggen.

Projektet syftar till att finna praktiskt genomförbara, roliga och utvecklande modeller för att etablera redaktionella arbetssätt på bibliotek.

BIBLIOTKARIEN SOM SKRIBENT OCH REDAKTÖR

Nu är det väl ett par decennier sedan ”programbibliotekarierna” och ”producenterna” blev centrala personer på folkbiblioteken i samband med att publika evenemang fick en allt viktigare roll i verksamheten. Om tio år gissar jag att redaktören och ”redaktörsbibliotekarien” kommer att vara lika självklar. Allt talar för att biblioteken i ännu högre grad framöver kommer att verka i gränssnittet irl/online, och bli allt viktigare publicister i den ”nya offentligheten”.

Det innebär också att konsten att skriva kritik i olika former; presentationer, recensioner, notiser och essäer, men också att producera filmer, poddar och inlägg,  i syfte att främja en levande litterär och kritisk offentlighet kommer att bli en allt viktigare del av bibliotekens verksamhet. Medborgarna når man numera såväl irl som online, och inte sällan i kombination.

I den processen är det avgörande att kunskapen om redaktion, kritik och publicering kommer från verkliga redaktörer och publicister, gärna från kulturtidskriftsredaktörer, kritiker och kulturjournalister, så att biblioteksledningarna inte vänder sig till sina kommunikationsavdelningar i tron att de skulle kunna handha den nya kunskapsutvecklingen.

Levande och skapande redaktioner är mycket mer av ensemble än av kontor. De syftar till att tillsammans utveckla och främja envars egenart och förmågor, att leka och uppmuntra allas djupaste allvar, sanningslidelse, estetiska känsla, lust och idiosynkrasier.

Välkomna att följa Redaktionen i Varbergs utveckling. Dela gärna deras upplagor och artiklar om fredagarna och kontakta Kritiklabbet genom redaktionen@kritiklabbet.se om ni har idéer, kommentarer eller frågor.

Läs senaste upplagan från Kritikredaktionen på Varbergs bibliotek HÄR

Magnus William-Olsson

 PS. Projektet drivs på medel från Region Halland, den hittills enda region i Sverige som skrivit in kritiken som ett eget konstområdet i sin kulturplan. DS