Kritiklabbet har nu påbörjar sin Bergslagsresa! Mellan 8  och 11 maj så åker vi kors och tvärs för att prata med olika aktörer om kultur, kritik och offentlighet. Nedan kommer våra tankar inför resan, reflektionerna under resan förmedlas via Twitter och Facebook och analysen efter kommer att publiceras eller annonseras på Kritiklabbet.se 

Offentligheten är ett svårfångat begrepp: idealistiskt, abstrakt och envist närvarande på en och samma gång. Kritiklabbet är ett initiativ av och för kritiker med mål att experimentera med dagskritikens konstnärliga, tekniska och ekonomiska former i framtidens medielandskap. Det är vår övertygelse att kritikens framtid i ett demokratiskt samhälle är tätt sammanknuten med en stor inkluderande offentlighet. Och offentligheten, som fenomen och begrepp, dristar vi oss till att säga kan inte existera utan kritik i vid mening.

För att utforska banden mellan kritik och offentlighet bortom det uppenbara så vill Kritiklabbet försöka förstå termerna genom att studera en högst konkret och komplex verklighet. Det är därför som vi under en veckas tid ger oss ut på vägarna i Bergslagen för att prata med konstutövare, politiker, bibliotekarier, intellektuella, journalister, institutioner, kulturproducenter med flera. En turné, eller snarare en studieresa, på jakt efter kunskap, inpass, reflektioner, framgångar, desperationer, fantasier, modeller, spilld mjölk, funderingar och uppenbarelser.

Regionens Bergslagens öde är tätt förknippad med industrialismens födelse och död i Sverige. Här finns dåtid, samtid och kanske, framför allt, en föraning om den post-industriella framtiden. Bergslagen utgör, men andra ord, ett betydande frontavsnitt i kommande kamper, förhandlingar och analyser som berör landet i stort, samtidigt som det är ett område som självklart äger egenheter som gör det till så mycket mer än ett exempel. Vi vill varken överdriva Bergslagens betydelse, eller förminska den, utan främst ta hjälp av regionen i arbetet med att nysta i komplicerade frågor. Om den kritiska offentligheten ska överleva i demokratisk form måste lösningar finnas som fungerar på ställen som Grängesberg och Vikmanshyttan, för om de fungerar där så kommer de också vara relevanta på Stureplan, Götaplatsen eller Möllevångstorget. Och kanske finns de redan?