Dagstidningarna förlorar mark och kritikens roll på kultursidorna trappas ner. Runtom i Norden har man räknat det sjunkande antalet recensioner dagspressen (Information i Danmark, Klassekampen i Norge, Svenska Yle i Finland och Aftonbladet i Sverige), nu är det dags att fokusera på kritiken i andra medier. Frågan är hur kritiken i sociala medier ser ut, och hur en givande kritik kunde utformas på en plattform som Instagram.
I och med digitaliseringen under slutet av nittonhundratalet har kritikscenen förändrats, och befinner sig nu i en fas av fragmentering. Antologin The Digtial Critic. Literary Culture Online (2017), av redaktörerna Houman Barekat, Robert Barry och David Winters, är bara ett av bidragen till diskussionen om kritikfältets förändrade skepnad. Instagramflödet myllrar av liv och ser helt olika ut beroende på vilken användare som tittar. Det är svårt att dra paralleller mellan dagstidningens kultursidor och en marknadsplats för booklovers och lästips för snäva subkulturer. En jämförelse mellan tidningskritikern och instagrammaren är fruktbart för att synliggöra kritikens potential i sociala medier.
Att diskutera kritiken på Instagram väcker motstånd i mig, ändå är jag på sätt och vis en del av Instagram dygnet runt. Samtidigt som Instagramanvändarna uppgår till 800 miljoner, är det många som kritiserar bildmediet. Vikten av att lära sig en digital disciplin känns påtaglig då jag lyssnar på inslaget ”Kriget om din uppmärksamhet” i Kropp & Själ på P1 (6.2 2018).
Bild, brödtext, signatur och signal
Det kritiska arbetet på Instagram börjar med användarnas urval. Varje person kurerar sitt eget flöde. Att klicka på ”publicera” kan vara ett stort steg, eftersom bilden kommer att vara en skärva av din signatur som värderas. Förutom att publicera en bild går det att publicera en bildserie eller publicera ”Stories” som syns i bara 24 timmar. Därtill väljer användarna vilka konton de följer, de skräddarsyr sin egen värld.
För att undersöka kritiken på Instagram har jag etablerat en modell med fyra parametrar: bild, brödtext, signatur och signal. Genom att orientera sig längs parametrarna önskar jag att kunna illustrera en möjligast bred överblick av nätverket som helhet. Bilden är mest iögonfallande. Vad föreställer den, hurdana val har tagits och vad förmedlar innehållet? Det förekommer tre grundtyper vad gäller bilderna: den vanligaste föreställer boken på en yta, men det förkommer också bok tillsammans med läsare och bok i en miljö. Bildsättningen går att beskriva på en skala från avskalad till brokig. Den avskalade bilden erbjuder färre element att tolka. En av de rådande trenderna är att fotografera bokpärmen tillsammans med föremål som ackompanjerar pärmens uttryck, inte sällan en kopp kaffe eller te, eller bland obäddade lakan. I klassiskt måleri är en avbildad bok en markör för en specifik kontext, på Instagram är det tvärtom omgivningen som förankrar boken. Bilden som föreställer boken är central eftersom bilden kommunicerar verkets karaktär, och omslaget får därmed en förhöjd betydelse i kritiken online.
Den digitala kritikern behöver inte bara digital- och textkompetens, utan även en visuell vision. Instagrammaren Litteraturlivet (@litteraturlivet) bekräftar i vår mejlkonversation att bilderna är viktiga; om hon lägger upp en recension vill hon ackompanjera texten med en inspirerande, genomtänkt bild. Hennes bilder är rofyllda, bokpärmen ligger mot en vit yta och dekorationen utgörs ofta av blommor som passar omslagets estetik. Inredningen är viktig för signaturen, vilket är en tendens på flera bokrelaterade konton. Bilderna som tas i hemmen pekar på att läsningen hör hemma i det privata, och integrerar den privata sfären i den offentliga.
Beträffande brödtexten är det av särskilt intresse för den kritiska kontexten huruvida texten är tyckande eller innehåller en värdering, samt ifall texten är affirmativ eller negativ. I majoriteten av fallen är brödtexten affirmativ eller refererande, och fyller förväntningarna på att det, vid första anblicken ytliga flödet, uppmuntrar till ensidigt gillande. Positivism är ledordet bland instagrammarna: ”The common thread running through all of modern criticism is unfaltering positivity” (Neima 2017, 53). De bakomliggande orsakerna till den allmänna positiviteten är dels konsumtionsorienteringen och välviljan till litteraturen, men även en strävan efter popularitet.
En uppskattad medellängd på en bokrecension ligger på 1000 tecken, vilket motsvarar en notis, medan de kortaste brödtexterna kan vara utrop som ”bra bok!”. Det saknas rubrik, vilket markerar hur brödtexten skiljer sig från den redaktionellt präglade recensionen. Genom scrollandet och bildfokuseringen är Instagramflödet flyktigt till sin karaktär, men det utesluter inte förekomsten av längre bildtexter. Längden på brödtexten kan tvärtom förhöja inläggets relevans, eftersom en lång bildtext oftast innebär ett budskap av emotionellt eller politiskt slag. Det aktiva kommentarfältet under bokrecensioner signalerar att längden på brödtexten inte är ett problem för den som vill delta. Det är centralt att notera att recensionen inte enbart utgörs av brödtexten, utan att samtliga komponenter utgör helheten.
Signaturen innebär det konto som kurerar innehållet. Det är av intresse om signaturen är en privatperson eller ett företag. Det går att skönja en röd tråd i signaturens innehåll, och det är av mitt intresse att få syn på det. Varumärkesbygget är centralt och det är stor skillnad på en verklig person och en signatur; signaturen är transparent till varierande grad och delvis går det att se signaturen som en fiktiv karaktär. Signalen är den sista parametern. Signalerna skapar plattformens nätverkande karaktär. De utgörs av likes och kommentarer. Litteraturrelaterade konton följer och kommenterar ofta varandra, och det finns otaliga hashtags under vilket samtal pågår. Vanligt förekommande taggar är författaren, titeln och förlaget, samt generella taggar som bookstagram (17 681 105 inlägg) och boktips (129 465 inlägg). Det finns även en trend av bokklubbar. Emma Watsons bokklubb Our shared shelf (@oursharedshelf) läser ett feministiskt verk per månad och diskuterar läsningen under hashtagen oursharedshelf (16 826 inlägg).
Bild, brödtext, signatur och signal är delmomenten jag har haft i åtanke under stickprovet av kritik på Instagram. Materialet är ändlöst stort, och därför har jag valt att fokusera på det litteraturrelaterade innehållet och lokalisera smärtpunkter istället för att kartlägga helheten. Inför varje möte med en ny text och bild har jag frågat mig själv hur nära innehållet ligger en recension eller hur nära signaturen ligger en kritiker. En recension kan levereras genom stjärnor eller genom en flyktig film på Stories. Recensions- och kritikbegreppet tolkas på skalan från svagt till starkt kritikbegrepp, där ett starkt kritikbegrepp innebär en underbyggd diskussion med värdering, vilket är sällsynt på Instagram. Det svagaste kritikbegreppet representeras av en avskalad bild av ett verk utan stödande diskussion i brödtext.
Konsumtionens kretslopp
Det går inte att diskutera Instagram utan att diskutera konsumtion. ”Online, everyone is a critic – but only insofar as everyone is also a consumer.” (Barry 2017, 78) Bokhandlare, förlag, författare och bibliotek står bakom en beskärd del av litteraturupplysningen. Om ett svenskspråkigt konto tipsar om litteratur regelbundet och har kring tusen följare är det tänkbart att kontot mottar recensionsexemplar av förlagen. Instagrammaren tar en fin bild och skriver ett till mesta del positivt omdöme om boken i fråga. Förlagen drar nytta av den (oftast) okritiska synligheten och instagrammarna får en bok. Signaturen Litteraturlivet med 1436 följare berättar att hon kan få recensionsexemplar om hon mejlar ett förlag och ber om det. Instagramkontot är en del av hennes karriärbygge: ”jag vill jobba med litteratur på något sätt och som en väg dit göra något som tar mig närmare den drömmen varje dag.” Att det blev just Instagram har att göra med att mediet inte känns tidskrävande, för att hon tycker om att ta bilder och för att det är lätt att ”nå ut”.
Det finlandssvenska Förlaget (@forlagetm) delar recensioner ur såväl tryckta som digitala dagstidningar och repostar recensioner från andra användarkonton. Detta görs på frekvent basis och innehållet är främst affirmativt. Svenska dagbladets recension ”Den som inte berörs av Donners bok är förmodligen en sten” (12.2 2018) har delats, men bilden är suddig så det finstilta blir oläsligt. Brödtexten understryker det som bilden vill förmedla: signaturen vill manifestera att Donner tagit upp en hel sida i SvD och titeln anger den affirmativa tonen. Therese Erikssons recension saknar inte negativa stråk, men det negativa innehållet förbigår obemärkt på Instagram.
På Förlagets repost (13.2 2018) från Annette Juhlin (@justnujusthar) går bildspråket i ton med bokomslaget till Elin Willows Inlandet. Juhlins tankar om Inlandet delas ocensurerat, och här förekommer det negativa: ”Än så länge blir jag däremot inte överraskad av de sociala koder som gäller på den här platsen i norr”, vilket å andra sidan vägs upp av det i övrigt affirmativa innehållet. Juhlin har varit Augustambassadör i två år och har 1078 följare. Originalinlägget (6.2 2018) har tolv positivt sinnade kommentarer och 100 likes. Både Förlaget och Juhlin vinner på att Förlaget repostar Juhlins inlägg om Inlandet. Med över tusen följare, bokblogg och en bakgrund som Augustambassadör har Juhlin ett brett nätverk, och i Instagrammått, en viss auktoritet.
Popularitet är en maktfaktor på Instagram, men för att inte stirra sig blind på antalet likes eller följare föreslår jag att räkna ut en ratio på signaler och följare för att räkna ut hur aktivt eller passivt ett konto samverkar med sina följare. Juhlin har i snitt en signal på 101 likes och kommentarer per inlägg en vecka i februari 2018. Juhlins signal/följare ratio är således 9%. Jämförelsevis har Förlaget, med 2175 följare, under motsvarande tidsperiod en ratio på 2%, och privatpersonen Litteraturlivet, med 1436 följare, har en ratio på 13%. Den rådande trenden på Instagram är att privatpersoner har ett högre ratio än företag. Det finska förlaget Like (@likekustannus) som publicerar bara ett inlägg i veckan har en ratio på 1% medan Novellix, Schildts & Söderströms och Albert Bonniers förlag har en ratio på 3%, medan Otava har en ratio på 4%. Att procenttalen är så låga indikerar inte mer än exakt det tidsspann och de faktorer som undersöks. Den pågående striden om uppmärksamhet innebär att många följare passerar inläggen i flödet och noterar innehållet, utan att gilla eller kommentera. Ju fler likes ett inlägg genererar, desto större synlighet får det i flödet, eftersom bilderna med flest likes placerar sig högre uppe i flödet och dessutom finns att hitta i sökfältet.
Litteraturen genom läsarna
Uli Beutter Cohens Subway Book Review (@subwaybookreview) är ett av de mer nyskapande litteraturkoncepten på Instagram, som förekom på Glamours lista över 50 inflytelserika konton 2017. Subway Book Review har 101 000 följare och en signal/följare ratio på 2%. Jämförelsevis har den finska popstjärnan Alma (@cyberalma) med 100 000 följare en ratio på 8%, medan instagramkritikern Abbie (@ab_reads) med 20 000 följare har en ratio på 9%. Strand Book Store (@strandbookstore) i New York har 128 000 följare och en ratio på 1%. Aktiviteten på institutionen Strand Book Store ligger närmare Subway Book Review än privatpersonen Abbie och popstjärnan Alma. Subway Book Review har blivit erkänt genom att det delats av mediehus som BBC, The Guardian, Vogue och Huffpost. Subway Book Reviews har parallellinnehåll på Facebook, Twitter och en hemsida, och därtill är det möjligt att prenumerera på deras nyhetsbrev.
Trots att Cohen lyfter fram att kontot är ”the influential literary voice” är det ändå mötet med människor som betonas på Subway Book Review. Brödtexterna är positiva, av en boktipsande karaktär och återknyter till aktuella samhällsfenomen. I ett inlägg visar den uppskattningsvis tolv år gamla Aaron upp bokryggen av Stephen Kings It. Brödtexten lyder: “I read 10 pages every day and I started on Christmas. The book has 1130 pages. That means it will take me 113 days to finish it. I watched the reboot, which was awesome, and I thought why not give the ginormous book a chance. I’m not scared reading it. But I think if someone tried to read the whole book in one day it might kill them.” (9.1 2018) Subway Book Review erbjuder inte recensioner i ordets egentliga betydelse, men har en förståelse för underhållning. Subway Book Review bjuder inte en samtalspart för en kritisk diskussion, men tillgängliggör begreppet ”review” för en bred läsarkrets.
Signaturen är en kurerad helhet där den röda tråden framträder tydligt. Varje bild är svartvit och föreställer en person på tunnelbanan som håller upp en bok framför sig. I januari publicerades 13 recensionsinlägg som fick i medeltal 2212 likes. Taggar används sparsamt och markerar enbart det mest relevanta: verkets titel, författare, person, tunnelbanestation och varje bild återkopplar även till Cohens personliga konto (@theubc), vilket pekar på ett medvetet varumärkesbygge. Att nå litteraturen genom läsarna är framgångskonceptet bakom Subway Book Review.
Nästan uteslutande förekommer internationellt erkända verk på Subway Book Review. Tendensen att lyfta aktuell litteratur, genrelitteratur och klassiker är allmänt rådande på Instagram, vilket är en naturlig påföljd av de kommersiella krafter som verkar i flödet. Två månader tillbaka hittar jag ett exempel på smal litteratur. Det är en publikation om design som kallas Task Newsletter, redigerad av Emmet Byrne, Alex DeArmond, och Jon Sueda. Det specifika numret Not what if, what if not? (2009) handlar om en subgenre inom science fiction och är tryckt i tusen exemplar. Bilden på Subway Book Review har fått 1117 gillamarkeringar och några kommentarer som undrar var numret finns tillgängligt. Jag mejlar Task Newsletter och frågar om de noterat synligheten, varpå DeArmond svarar: ”We weren’t really paying attention, so I’m sorry I can’t give you an accurate answer – we weren’t trying to promote the magazine.” Det här belyser den icke-kommersiella hållningen hos Task Newsletter, men också Instagramplattformens marginalisering. Trots att mediet är offentligt, är det synligt bara för den som är uppmärksam.
Kommentarsfältets kraft
I en mejlkonversation med instagrammaren Ich bin ein bokmal (@ich_bin_ein_bokmal) framgår det att han inte kallar sig kritiker, då hans syfte med signaturen alltid varit att tipsa: ”En recensent ska på något vis vara opartisk till sin läsning och det är ju inte jag. För jag älskar de böcker jag lägger upp. Jag är extremt partisk i mitt förhållningssätt till de böcker jag valt att lägga ut. Dessutom är det skillnader i förhållandet till utrymme.” Ich bin ein bokmal har 673 följare och en signal/följare-ratio på 18%, och han vill vara anonym både på Instagram och i min artikel.
Den objektiva hållningen är ett av särdragen som konstituerar kritikern. Anna Kiernan (2017, 117) lyfter därtill fram god förmåga att uttrycka sig i skrift, särskiljandet av åsikt och fakta och värdet i tolkning. Kiernan menar att det som förändrats under de senaste hundra åren är den ökade medvetenheten om mediet och uppskattningen av underhållning. Den anonyma personen bakom Ich bin ein bokmal är självreflekterande och mycket självmedveten vad gäller mediets begränsningar och karaktär.
”Kort kan vara effektivare än en lång recension i en tidning”, menar han, och tänker sig att den etablerade dagstidningskritiken och litteratursamtalet på Instagram kompletterar varann. Flödet på Ich bin ein bokmal är medvetet kurerat både vad gäller urval, upplägg och bild. Han vill vara anonym, begränsa sig till genren romaner och lyfta bortglömda verk och författarskap som ”jag tycker om (dvs, inga sågningar eller halvbra böcker).” Signaturen har jobbat oavlönat och inte tagit emot recensionsexemplar. Bilderna är stilfulla och enkla, och föreställer alltid den aktuella boken, mot en bakgrund av utdragna sidor av En hemlig ros av Iris Murdoch.
Då jag gör stickprov bland de 134 bokinlägg som publicerats på Ich bin ein bokmal under 2017 slås jag av kontoinnehavarens kunskap om litteratur, som uttrycks genom referenser, kontextualisering och ordval. Det här är det närmaste jag kan komma ett starkt kritikbegrepp, både vad gäller kontots signatur och brödtext. Det saknas inte kritiska omdömen trots att instagrammaren tycker om böckerna han valt. Beträffande den svenska modernisten Rut Hillarp skriver han: ”Tyvärr tycker jag att Hillarps texter hamnat lite i skuggan av hennes person. Men det kanske lätt blir så, när liv och litteratur på något vis glider in i varandra?” Samtalet fortsätter i kommentarsfältet, där författaren Andrea Lundgren skriver att boken är: ”för teatral på något sätt..”, varpå Ich bin ein bokmal replikerar: ”Du måste ha läst under helt fel förhållanden, hehe… Nä, men kan förstå vad du menar. Hon klämmer i med sitt anslag. Det är lite do or die, take it or leave it över alltihopa.”
Här kretsar vi kring kraftfältet i Instagramflödet, den potential ur vilket den rigida kritikerkåren och kritikutvecklare kan hämta idéer. En kritisk text behöver inte avslutas när texten tryckts. Kritikläsaren är bortglömd, skriver Kiernan (2017, 117), men jag är beredd att påstå motsatsen. I de sociala medierna är alla läsare inbjudna; recensionen fortsätter i kommentarsfältet, luckras upp och bjuder in, vilket också på ett välkommet sätt skapar en ödmjuk kritiker som prövar osäkra tankegångar och kan samtala kring sin kritik.
Varför kan personen bakom Ich bin ein bokmal inte se sig själv som en kritiker? Han svarar: ”Jag tror jag lägger rätt stor vikt på förtroende, alltså vilket förtroende får jag av hens kritik i den och den frågan. Men utifrån vad detta förtroende härstammar är svårt att svara på. Det handlar nödvändigtvis inte om bildning, språkbruk m.m.” Jag tänker att kritikerrollen traditionellt inte varit möjlig att själv iklä sig själv, utan att kritikern behöver sin institution, redaktion, sitt forum och sina läsare. Eftersom Ich bin ein bokmal är sin egen institution och sin egen redaktion, saknar han de byggstenar som kan skapa den klassiska kritikern, som tillskrivs auktoritet.
Vad gäller Instagramkritiken som helhet är kontoinnehavaren negativt inställd. Han tycker de flesta konton liknar varandra för mycket, lyfter massans litteratur och att texterna sällan uttrycker mer än att boken varit bra eller dålig. Han lyfter litteratursamtalen men pekar på avsaknaden av kritisk blick. Ibland kan Ich bin ein bokmal känna av kravet att publicera och det ”artificiella” förhållningssättet till litteraturen online. Han menar att ”läsandets, för mig, väsentliga del” finns i den privata sfären, på avstånd från de sociala mediernas oupphörliga brus.
Att skriva kritik för uppdragsgivare lockar kontoinnehavaren, men det uppfattar han som ett helt annat upplägg: ”Den stora rädslan skulle väl i sådana fall att vara att gå från en okritisk ’tipsare’ till en kritiker som dissekerar sönder texten. Just nu har jag ju det rätt bekvämt i och med att jag själv väljer de omtyckta böcker jag de facto lägger ut.” Litteratursamtalen på Instagram har den förmånen att de inte behöver leva upp till omvärldens gemene förväntningar på kritik, att de i trygghet kan existera på de premisser de själva inrättat.
Den kritiska bilden
För att kunna åta sig rollen som kritiker och dra nytta av plattformen i en vidare utsträckning behöver Instagramkritiken organiseras. Det krävs professionella aktörer som på arbetstid lägger upp verksamheten, kunniga redaktörer med social media-kompetens och finansieringsmodeller för långvarigt arbete. Nuvarande finansieringsmodeller på Instagram fungerar via annonssamarbeten och sponsorer. Om flera bokförlag eller andra litteraturarbetare slog sig samman kunde en gemensam kritikkanal inrättas. Förutom det handfasta arbetet, behövs en omställning beträffande värderingarna i kulturvärlden. Kritiksamtalet i sociala medier kan inte längre betraktas som perifert.
Som det ser ut just nu är de flesta litteraturkonton som utger sig för att vara recenserande privatpersoner som agerar impulsivt och bejakar litteraturen de läser. De får inte stöd som förlagen som instagrammar på arbetstid eller dagstidningarnas kultursidor. Men av det som sker på gräsrotsnivå i bokklubbarna och litteratursamtalen på Instagram är det särskilt två aspekter som är värdefulla. För det första integreras bilden i kritiken på ett avgörande sätt. I dagstidningen är det i regel författarens ansikte eller omslaget som får synas i samband med kritiken. Instagramkritikerna visar att det går att placera verket i ett sammanhang: i den miljö där instagrammaren läst boken, i en färgskala som anger verkets stämning, eller integrerat i en selfie. Bilden utgör en väsentlig del av kritiken online, och med vidare utarbetning, kunde den kritiska bilden bli ett användbart grepp, vilket jag under vistelsen på Kritiklabbet prövat genom att skapa bilder som formulerar läsningen av verket. Bilden av Vegetarianen av Han Kang föreställer en växt, eftersom huvudpersonen Yeong-Hye vill bli ett träd, vatten, eftersom det är näringen som Yeong-Hye tror på och en näsduk knuten i en hård rosett för att uttrycka våld och ångest.
Förutom användningen av bild visar Instagram att det finns ett behov av samtal mellan läsare och kritiker. Kommentarsfältet hos Ich bin ein bokmal visar att recensionen inte avslutas i brödtexten utan att det kritiska samtalet fortsätter efter att inlägget publicerats. Det här skapar ett nytt läge beträffande publiceringen, som inte behöver bli lika absolut eller avslutat, utan ger utrymme åt läsarna att delta och kritikerna att lufta även mer oavslutade tankegångar.
Istället för att locka social media-användarna utanför sin bekvämlighetszon kan kritiken smälta in i deras vardagliga flöde. Genom att samla upp kritiska diskussioner ur medier så som Instagram kan samtalet kring litteratur växa och anta nya skepnader.
Hanna Ylöstalo
Källor
Kiernan, Anna. ”Futurebook Critics and Cultural Curators in a Socially Networked Age”, The Digital Critic. Literary Culture Online, red. Houman Barekat, Robert Barry & David Winters, OR Books, New York & London 2017, s. 114-123.
Kropp & Själ. ”Kriget om din uppmärksamhet”, Kropp & Själ i P1 6.2 2018, Sveriges Radio http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1016668?programid=1272 (hämtat 6.3 2018)
Neima, Luke. ”Fragmentation and Aggregation: The Future of Criticism?”, The Digital Critic. Literary Culture Online, red. Houman Barekat, Robert Barry & David Winters, OR Books, New York & London 2017, s. 50-58.
Förlaget. Inlandet, 13.2 2018 https://www.instagram.com/p/BfIRuNZh8Nj/?taken-by=forlagetm (hämtat 23.2 2018)
Förlaget. Människan är ett känsligt djur, 12.2 2018 https://www.instagram.com/p/BfGAjzTBGu2/?taken-by=forlagetm (hämtat 23.2 2018)
Ich_bin_ein_bokmal. Blodförmörkelse, 17.12 2017 https://www.instagram.com/p/BcyAFnShkbr/?taken-by=ich_bin_ein_bokmal (hämtat 24.2 2018)
Kritiklabbet. Vegetarianen, 7.2 2018 https://www.instagram.com/p/Be5TnR6DUI7/?taken-by=kritiklabbet (hämtat 24.2 2018)
Litteraturlivet. Kejsaren av Portugallien, 21.2 2018 https://www.instagram.com/p/BfbAo2XH6O7/?taken-by=litteraturlivet (hämtat 23.2 2018)
Subway Book Review, It, 9.1 2018 https://www.instagram.com/p/BdvF7cpHfEj/?taken-by=subwaybookreview (hämtat 24.2 2018)
Subway Book Review, Not what if, what if not?, 20.11 2017, https://www.instagram.com/p/BbuBXnzgsZa/?taken-by=subwaybookreview (hämtat 24.2 2018)