ALLÄTAREN. Att slå sönder en vägg och få ett fönster mot världen
Att slå sönder en vägg och få ett fönster mot världen. Hur går det till när en jaktlagsledare blir vegan? Hur kan en matriarks strama grepp och en bygd hålla en längtande människa i schack? Gunnar Sandström har läst en dråplig bok, som efterhand öppnar för mer allvar.
Text: Gunnar Sandström
Redaktör: Jenny Shihumi
Jaktlaget står i Eriks hall och skrapar med kängorna. ”De tog sidoingången, stampade och väsnades, men jag satte mig vid köksbordet och ropade att de kunde behålla skorna på. De behövde inte komma in. Jag hade inte några planer på att underlätta för dem, ifall de trodde det.” De vill veta vad han, jaktledaren, tycker om några som flyttat in på området och som stör jakten. Hans svar blir att han inte bryr sig.
Erik bor i det fiktiva samhället Västsätra utanför Arboga tillsammans med sin dominanta och självupptagna mor. I barndomen dyker plötsligt en halvbror upp och påverkar Eriks liv på ett avgörande sätt. Relationen är mycket ambivalent och komplicerad.
Erik, eller Erkan, är snickare och i och med det känner han sig som ett med bygden dit han levererar sina finsnickrade möbler. Under berättelsens gång gör han ett avgörande val att gå från köttätare till vegan. Något mycket stort för en man som är såväl ledare för jaktlaget som del av landsbygdskulturen, där man självklart äter kött. Han deltar halvhjärtat i en djurrättsaktion tillsammans med några inflyttade veganer och saboterar till slut jakten genom att vissla i väg älgen.
Humorn lyfter boken och får mig inledningsvis att skratta oavbrutet. Åt alla dråpligheter och orimligheter. Åt pratande hönor och huvudpersonens samtal med den döda modern i sin kista. Det är fars och burleskeri av bästa sort, som efterhand öppnar sig för mer allvar. Jag kommer här att tänka på Arto Paasilinna och romanen Kollektivt självmord som är full av svart humor.
I byar på landsbygden brukar alltid finnas några original, så även i Västsätra. Byhäxan och tillika fantasyförfattaren Adrienne Fleur, som både som kvinna och skrivarkursledare trollbinder Erik, kompisen Micke som älskar kött så till den milda grad att han väljer att titta på när Erik äter och förstås modern Dagmar själv med sina franska manér och långa klänningar.
Bildspråket är fint och fyller berättelsen med liv. ”Skogen med sina murriga granar och sina gula björklöv stod och fyllde lungorna inför vintern och slummern.” eller ”Ett stearinljus fladdrade i en ljusstake av terrakotta på bordet och i gränden utanför drog universum fram över kullerstenarna med sin vind, sitt regn, och sina höstlöv.”
Romanen har karaktär av idéroman. Erik tampas med jakten, köttätandet och gemenskapen i byn. Han tappar intresset för jakten. Han påverkas av veganerna, men också av att han själv tycker att det blir alltmer äckligt att äta kött. Vid ett tillfälle sitter han på ett matställe och har beställt in raggmunk med fläsk, men förmår sig inte att äta fläsket. I stället tar han det med sig hem och gräver ner det tillsammans med annat kött han har i kylskåpet. Denna ritual avslutar hans köttätande.
Halvbrodern Adam har Erik svårt att förstå sig på. Han gör honom förvirrad. Ska han ta hand om honom och älska honom eller? Efter hand verkar det som att halvbrodern är kriminell och det blir en konflikt mellan bröderna om ett arv. Frågan är vem som lurar vem? En deckare utspelar sig inne i romanen. En bok i boken.
Erik kämpar med hur han ska hantera Adam, modern, kärleken och framtiden. Han väljer att leva med sin mor ända fram till hennes bortgång, vilket betyder att han samtidigt väljer bort sina möjligheter att finna kärleken. Hans slits mellan att vara sin narcissistiska mor till lags och att gå sin egen väg. Hans uppgörelse sker inte med buller och bång utan stilla, tjurigt och nästan som en viskning. Allt öppnar sig i romanen då modern går bort, Erik slår sönder väggen i köket och får upp ett fönster mot världen.
_____________________
Allätaren
Martin Engberg
Norstedts, 2024
Foto Emelie Asplund
Den här recensionen är del i ett projekt som KRITIKLABBET gjort tillsammans med Region Västmanland i syfte att stärka regional kritisk offentlighet. Läs mer om projektet och de andra recensionerna HÄR