OM ATT GÅ VILSE I SKOGEN

Vuxna är inte särskilt rädda för att gå vilse, tills vi går vilse. Någonting händer när man själv måste bestämma hur man ska gå och inte vet hur man ska gå. Detta någonting beskrivs i Jon Fosses Vithet, menar Iris Ericson von Bahr.

Recensent: Iris Ericson von Bahr

Redaktör: Gunnar Magnusson

I Vithet bestämmer sig huvudpersonen för att åka ut med bilen utan någon bestämd destination. Huvudpersonen fastnar med bilen i skogen och går vilse. Skogen är mörk, kall och tyst, och huvudpersonen är ensam. Det är enkelt – huvudpersonen måste ta sig ut ur skogen och hitta människor. Romanen är en fältundersökning om vad som finns i skogen, i tystnaden, mörkret och ensamheten. Huvudpersonen kan inte riktigt avgöra om det som den hittar i skogen – en vit skepnad, dens föräldrar och en barfota man i kostym –  är inbillning eller verklighet. Huvudpersonen försöker tala med dem, men finns språket i skogen? Måste språket finnas? Vilka måsten finns, när man är ensam och det är mörkt, kallt och tyst? Måste man leda sig själv, när det inte finns någon att bli ledd av? Romanen handlar om att bli handlingsförlamad av ens måsten.

Språket är fångat inuti huvudpersonens huvud och tankarna är låsta i ett upprepande. Översättningen av Lars Andersson behåller Fosses röst och dialekt utan att få dialekten att verka platsbestämd. Dialekten berättar om en småstad som lika gärna kunde vara belägen i Sverige som i Norge. En tidigare Fosse-läsare känner igen uttrycket “blivit borta”(som till exempel används i Fosses roman Det är Ales).  I Fosses värld är ingenting borta – det “blir borta”: allting kommer och går utan förklaring. Huvudpersonen sitter stilla och fortsätter sedan gå. Snön faller och slutar falla. Månen syns och försvinner. Sedan står huvudpersonen stilla igen. Vad händer om han fortsätter stå kvar? Jag tänker på Jack Kerouacs klassiker On the Road, i vilken Sal Paradise och Dean Moriarty liftar över Amerika, kör mot nya städer, anländer och åker, och håller sig i rörelse för att inte fastna. I baksätet på en bil, på väg mot nästa stad, berättar Dean Moriarty för Sal Paradise om oroliga människor. Han säger att oroliga människor måste klänga sig fast vid en etablerad oro för att få ro. Tankarna blir något att hålla fast i. På samma sätt handlar Vithet om att bli fri från ens tankar. Eftersom huvudpersonen inte litar på sina tankar är det en opålitlig berättare. Vad som händer i skogen går därför inte att konstatera. Därför borde man läsa.

_________________________

Vithet

Jon Fosse

Övers. Lars Andersson

Albert Bonniers förlag, 2025

Bild:  Tom A. Kolstad